det enda jag jag någonsin har känt över det som har hänt är sorg. trode jag skulle känna ilska men, det gör jag inte. tror jag gillade dig för mycket för att bli arg. jag vet nu vad som inte blev rätt, varför jag fick dig att gå. och jag önskar jag kunder gå tillbaka i tiden och göra om det jag gjorde fel men det kan jag inte. det enda jag kan göra är att hoppas på att du kan förlåta mig, vilket jag int tror att du kan. jag sårade dig genom mitt beteende. men nu vet jag också varför jag betede mig som jag gjorde. jag var rädd. rädd för att bli sårad, rädd för att om jag skulle gilla dig ( vilket jag gör ), rädd för att allt skulle förstöras. men det hände iallafall för att jag var så rädd. förstår inte varför allt ska vara så komplicerat men det är det. jag försöker inte komma på bortförklaringar, jag vet att det jag gjorde var fel. men så är det. hoppas att du en dag kanske kommer vilja prata med mig<33